Här stod jag i mitt gamla
rum för sista gång. När jag tittade runt i rummet hörde jag den gamla härmtrasten
kvittra utanför fönstret. Han hade gjort samma rede han gjorde varje år, men
den här gången hade han fått sig en partner och små bebisar. Jag reflekterade tillbaka
på när vi flyttade hit, hela vägen till Kalifornien från iskalla Island. Varför
i hela världen skulle vi flytta hit? Jag antar att min mamma missade vad hon
kallade hem eftersom hon växte upp här, men i verkligheten missade jag och min
syster vårt gamla hem på Island lika mycket.
Jag var van vid att leva vid havet på Island, så att vara så nära stranden
här behövde inte nödvändigtvis vara en negativ sak. Varje dag var en utmaning att
stå upp. Mamma skrek alltid åt mig att vakna. Att vara tonåring i ett nytt
land, i en ny skola och inte ha några vänner var inte riktigt en motiverande
faktor för att komma upp på morgonen. Jag var alltid sen. Att göra sminkning på
en skolbuss är inte något jag skulle rekommendera, jag nästan petade ut mitt
öga varje morgon.
Alla mina möbler stod fortfarande kvar. Jag hade bara ett par resväskor med
kläder som jag skulle ta med mig. På nattduksbordet hittade jag en liten bit av
ett godispapper. Det påminde mig om den gången min syster hade ätit hälften av
en godis precis som den här, och kastade resten i papperskorgen i hennes rum.
Efter en dag i skolan kom hon tillbaka för att hitta hela hennes sovrum och
sängen vimlat med myror! Hur skulle hon veta att du inte kunde ha någon mat
eller godis ute i varmt klimat? Vi var bara inte van vid det.
Lukten i mitt rum var ren. Det var nog första gången jag såg det så rent.
Jag kunde även se min reflektion på den lilla skärmen på Tv. Min mamma brukade
gilla allt ganska rent, men jag brydde mig aldrig så mycket. Hon brukade
dammsuga mitt sovrum medan jag fortfarande sov till långt efter lunch i
helgerna. Jag vaknade aldrig upp utan en riktigt bra anledning. Dammsugning var
inte en av dem.
Stående i mitt rum för sista gången var konstig. Troligtvis skulle jag aldrig
sova här igen. Tiden här var inte alltid dålig. Jag minns mina oräkneliga
timmar av att prata med min pojkvän i telefonen, samtidigt som jag tittade på
MTV. Det var inte ens prat halva tiden, vi skulle bara hänga på telefonen och
lyssna på varandras andning, eller musiken vi hade i bakgrunden. Varför ringde
vi ens varandra? Konstiga saker du gör som tonåring. Jag känner mig inte längre
som en.
Jag skulle dock sakna mina vänner, men alla skulle lämna detta ställe för högskola
någonstans snart. Jag skulle i väg, långt bort till ett land som jag inte
visste någonting om. Innan jag stängde dörren till sovrummet kände jag vinden
blåsa från fönstret. I mitt sinne sa jag farväl till min barndom. Spännande
saker skulle hända, och en dag, förhoppningsvis, skulle jag växa upp, hitta en partner,
och starta min egen familj som den kvittrande härmtrasten.
