Uppbrott med barndommen

             Här stod jag i mitt gamla rum för sista gång. När jag tittade runt i rummet hörde jag den gamla härmtrasten kvittra utanför fönstret. Han hade gjort samma rede han gjorde varje år, men den här gången hade han fått sig en partner och små bebisar. Jag reflekterade tillbaka på när vi flyttade hit, hela vägen till Kalifornien från iskalla Island. Varför i hela världen skulle vi flytta hit? Jag antar att min mamma missade vad hon kallade hem eftersom hon växte upp här, men i verkligheten missade jag och min syster vårt gamla hem på Island lika mycket.

Jag var van vid att leva vid havet på Island, så att vara så nära stranden här behövde inte nödvändigtvis vara en negativ sak. Varje dag var en utmaning att stå upp. Mamma skrek alltid åt mig att vakna. Att vara tonåring i ett nytt land, i en ny skola och inte ha några vänner var inte riktigt en motiverande faktor för att komma upp på morgonen. Jag var alltid sen. Att göra sminkning på en skolbuss är inte något jag skulle rekommendera, jag nästan petade ut mitt öga varje morgon.

Alla mina möbler stod fortfarande kvar. Jag hade bara ett par resväskor med kläder som jag skulle ta med mig. På nattduksbordet hittade jag en liten bit av ett godispapper. Det påminde mig om den gången min syster hade ätit hälften av en godis precis som den här, och kastade resten i papperskorgen i hennes rum. Efter en dag i skolan kom hon tillbaka för att hitta hela hennes sovrum och sängen vimlat med myror! Hur skulle hon veta att du inte kunde ha någon mat eller godis ute i varmt klimat? Vi var bara inte van vid det.

Lukten i mitt rum var ren. Det var nog första gången jag såg det så rent. Jag kunde även se min reflektion på den lilla skärmen på Tv. Min mamma brukade gilla allt ganska rent, men jag brydde mig aldrig så mycket. Hon brukade dammsuga mitt sovrum medan jag fortfarande sov till långt efter lunch i helgerna. Jag vaknade aldrig upp utan en riktigt bra anledning. Dammsugning var inte en av dem.

Stående i mitt rum för sista gången var konstig. Troligtvis skulle jag aldrig sova här igen. Tiden här var inte alltid dålig. Jag minns mina oräkneliga timmar av att prata med min pojkvän i telefonen, samtidigt som jag tittade på MTV. Det var inte ens prat halva tiden, vi skulle bara hänga på telefonen och lyssna på varandras andning, eller musiken vi hade i bakgrunden. Varför ringde vi ens varandra? Konstiga saker du gör som tonåring. Jag känner mig inte längre som en.

Jag skulle dock sakna mina vänner, men alla skulle lämna detta ställe för högskola någonstans snart. Jag skulle i väg, långt bort till ett land som jag inte visste någonting om. Innan jag stängde dörren till sovrummet kände jag vinden blåsa från fönstret. I mitt sinne sa jag farväl till min barndom. Spännande saker skulle hända, och en dag, förhoppningsvis, skulle jag växa upp, hitta en partner, och starta min egen familj som den kvittrande härmtrasten. 

Människans Verklighetsflykt

Eskapism 

“Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet.” Varför flyr vi ifrån verkligheten? Har vi så mycket att göra i vår vardag att vi måste rymma från allt på olika sätt för att stressa ner oss? Människans tro på att det alltid finns något bättre på något annat ställe är ingen nyhet, vi har gjort det i många århundraden.

            Det finns ett överflöd av saker människan gör för att fly verkligheten. En lång promenad med musik i öronen, läsning, eller en resa är några exempel som befriar oss från vår realitets tankar. Varför vi gör detta kan bero på olika saker. Vi skiftar fokus, slappnar av och samlar tankar. Vår andning ger oss påfyll av energi och kan väcka känslor som vår stressiga dag inte har fått reda på. Vår egen tid är så värdefull att får vi tid att sitta när ved datorn och kolla i social media, blogga eller spela får vi en känsla av verklighetsflukt. Musik väcker ofta alla sansen och är kanske en av det största medlet till eskapism i vår tid. En annan realitet är kanske önskan om en ändring i livet.

            Romantikens svåra tider med mycket krig, fattigdom, sjukdom, och även döden överväldigade många. Detta var också tiden där opium blev först missbrukad för att bedöva känslorna. Författarnas försök att skifta fokus bort från den tråkige, fula och brutala realiteten var ofta deras egna tankar och drömmar bort till lyckligare tider, naturens enkla, eller i religionens styrka. Men människans önskan om en ändring i samhället blev till slut för stort att ignorera. Författare blev filosofer och slutade dagdrömma så småningom. Drömmarna hade till slut väkt känslor som visade en önska om en bättre vardag.

             Så förmågan att kunna drömma sig bort och ladda batterierna är en bra egenskap för att stressa när sig. Människans vilja att fly verkligheten kommer alltid till att finnas, det gäller att skilja vad som faktiskt har betydelse.  För vem har sagt att gräset på andra sidan nödvändigtvis är grönare? Man får vattna sitt eget gräs och skapa sin egen gröna harmoni för att skapa lyckan, annars vissnar den. 

Der Wanderer Über dem Nebelmeer

-Romantiken-

"Der Wanderer Über dem Nebelmeer"

 (Wanderer Above the Sea of Fog)

Der Wanderer Über dem Nebelmeer är ett måleri från 1818. Den är målat av Caspar David Fridrich. Verket visas i kunsthalle Hamburg i Tyskland i dag.

Måleriet sägs vara ett självporträtt av konstnären själv, visat bakifrån. Mannen står på toppen av fjället i en kostym, och håller en käpp. Med vinden i håret ser han över landskapen fylld med dimma. Upp från dimman tittar olika fjälltoppar och antydning till en dal mot höger av verket.

Varför fångar detta måleriet mig? Jo, det finns något mystisk i de vackra färgen Fridrich använder, samt känslan av rörelsen av penseln han använde. Vad försöker han säga? Han står jo på toppen av en fjälltopp, men det han tittar när på värkar ovisst och kan by på svårigheter att komma sig genom. Kanske han längtar efter något, eller ser möjligheterna att ändra något. Kanske han helt enkelt önskar drömma sig bort från det kommande. 

Gräsänka livet

Igår kom min man hem efter nästan 6 veckor ute till havs. Han arbetar i den Seismiska industrin (olja) och deras rotation vanligtvis är 5 veckor på och 5 veckors ledighet. Min 2-åriga dotter kunde inte ha varit mer ivrig när jag berättade för henne att pappa var på väg hem.

Jag undrar alltid om hur hennes reaktion kommer att vara både när han lämnar och när han kommer hem. När hon var runt ett och ett halvt år började hon inse att pappa skulle lämna oss, dagar före, genom att vara irriterad och ha kort stubin. Verkligen alla av oss hade det, och vi fick till en "autopilot"-läge för att ta oss igenom dagen. Ibland kanske lite sorgligt att slösa bort dagarna snarare än att njuta de sista vi hade så mycket som vi kunde.

Att vara gift med en offshore man är inte alltid lätt eftersom du verkligen tenderar att bli bortskämd de 5 veckorna han är hemma på heltid. För när man är blivit gräsänka igen måste man justera rutinerna på nytt!

Mitt i hur vårt liv är nu, tycker jag ofta kanske inte prioriterar mig själv tillräckligt. Den tid vi har med mannen hemma är så värdefull att jag vill använda varje sekund jag har med min familj (när jag har ledigt från jobbet), och när han går ut till havs är jag lite begränsad med ensam tid. Min mamma hjälper när hon kan och det är lustigt hur ett par timmar kan kännas som en hel helg ibland. Endast en vecka sedan fick jag gå till frisören, middag och en film med min syster eftersom min mamma tog min dotter över natten. Jag menar, jag kände som jag hittade en liten bit av "gamla" mig i det ögonblicket. Gamla mig är väl hon jag var för jag blev mamma. Det är bra att känna att jag kan om jag försöker hitta den där ”lilla gamla mig” som gör att jag känner mig inte bara som mamma, utan mig själv!

Don´t get me wrong, jag älskar att vara mamma, men som alla andra behöver jag också tid för mig själv.

Min man var denna gång ut till havs över jul och nyår, det var verkligen svårt! Vi har arbetat senaste tiden att göra dem sista dagarna roliga tillsammans, det är verkligen något som påverkar vår lilla positivt. Sedan försöker jag mitt bästa som gräsänke och mamma när han är borta. Vi köper alltid något för mannen när han kommer hem, och sista gången fick han två små släta stenar. En som sa "Saknar dej" och en som sa "Älskade pappa". Vår lilla flicka höll "Älskade pappa" och pappa tog "Saknar dej" med sig ut till havs. Så varje gång min lilla flicka missade pappa gick hon till sin sten och gned den på kinden. Då viste hon att pappa har den andra och kan göra likadan med sin sten. Något så enkelt, men ändå riktigt meningsfull för henne.

Nu som jag sitter här hör jag dem två, det är läggdags. Alt jag hör är sång, läsning och massa skratt. En av dem bästa känslorna jag får som värmer hjärtat är pappa-dotter tid.

Jag förmodligen kommer alltid att säga det, men det är de små sakerna i livet .....

Värdefull ögonblick i vardagen

Idag hade jag ledig, och beslutade att ta min lilla dotter för första gång till biblioteket. Jag vet att hon har varit där förut med sin förskola, men de var där för att se et teater pjäs. Väl, hon verkligen älskar böcker och det var som att gå till godisbutiken för henne! Hon är en mycket exakt liten 2 ½ åring som inte bara plockar upp någon bok, utan hon tittade på ungefär 15 stycken innan hon valde en och satte sig på soffan i barn avdelningen och började "läsa".

Jag var dock där för att leta efter två typer av böcker, en för att motivera min lilla runt mat och en annan bok som rekommenderades av en vän. Medans jag tittar genom djungeln av böcker hör jag min lilla säga "en, två, tre ....... ooooo apa ......... fyra ....."

Dem små stunder i livet älskar jag, där du får det största leende, och den lilla kittlingen i magen. Jag kallar det kärlek. Det finns så många olika typer av kärlek, men låt mig säga er, kärleken till ditt barn är en ovärderlig känsla.

Vi läste några böcker medan vi var där, lånade ut 4 av dem, och råkade träffa min syster där, så vi åt lite lunch tillsammans efteråt.  

Allt i allt en mycket trevlig dag och vem sa att det behöver kosta något att ha kul med dina barn. Nästa gång ge biblioteket ett försök! ;)

Jag är tillbaka!

Ja, då var det dags att blåsa lite liv i bloggen igen! Jag har varit mycket frånvarande eftersom jag började jobba igen. Det var fantastiskt att komma sig ut i arbete efter nästan två år hemma med min lilla tjej.

Anledningen till att min blogg vaknar till igen är både för att det kliar lite i fingrarna att skriva, och eftersom jag har skrivit upp mig på svenska 2 (Svenska B) kommer jag att fortsätta framöver. Kursen kommer innehålla mycket litteratur, en del uppgifter som jag kanske vill blogga lite om hur går, lik som jag har tidigare gjort.

Idag har jag tillbringat några timmar i biblioteket med min syster som också har skrivit upp  sig på kursen. Det är inte lätt att besluta om en bra roman som är skriven från en klassisk författare, för det är en djungel av stora klassikers. Jag har läst många Jane Austen och Charles Dickens romaner eftersom jag älskar den tid då de skrev sina verk i. Jag har läst de olika böckerna på engelska, svenska eller norska så jag kände att styra bort den här gången från mina författare favoriter.

Lite search på datorn och jag tror jag hittat den första romanen jag ska läsa denna termin. Vredens Druvor (The Grapes of Wrath) av John Steinbeck väckte mitt intresse sedan jag har läst en hel del amerikansk historia när jag gick i gymnasiet i USA. Det jag har läst om boken påminner mig lite om saker som även kan förekomma omkring i världen idag. Så har du läst denna klassiker? Vad tycks??? 

Jag skulle gärna ha läst något från en svensk författare som Strindberg eller Söderberg men jag kan väl säga att jag vågade inte riktigt. Kanske nästa gång!

Hoppas ni tittar inom mig och ser hur framgången går i mitt svenska språk och lite av det dagligdags livet :)

"Livet skall vara som för en fjäril en sommardag"

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Filmanalys

Av Alvemamman

Kim Novak badade aldrig I Genesarets sjö är ett drama utspelat i ett tidigt 60-talssverige. Erik som har blivit vuxen tittar tillbaka på sin barndom. Han kommer ihåg en sommar han aldrig vill glömma. Han var bara 14 år då det fruktansvärda skedde.

Erik var en generad pojke som gillade böcker framför sport. Eriks mor hade cancer och hans far kunde inte tänka på något annat. Så Erik tillbringade den sommaren med sin bästa vän Edmund och sin bror Henry i hans föräldrars sommarstuga Genesaret. Henry var rapporter på Kurren men önskade bli romanskrivare. Han skulle tillbringa mest av sin tid med sitt skrivande den sommaren, så pojkarna var mycket ensamma. Dem hade träffat Ewa Kaludis, sin vikarie lärare innan sommarlovet som liknades vid Kim Novak. Hon var en vacker kvinna som alla män förtjuste sig i. Men det visade sig att hon var förlovad med en känd handbollspelare Berra Albertsson. Berra var inte så beundransvärd som alla trodde, detta var något pojkarna skulle lära sig denna sommar.

            Erik blev chockad när hans bror kom hem med Ewa en kväll. Han var jo förtjust i henne. Henry, Ewa och Berra befann sig i en trekants drama. Då Erik fick reda på att Berra slog Ewa blev han mer och mer bestämd och självsäker. Men en dag blev någon funnet död vid Genesarets parkering. Det var et mord. Vem dödade personen? Det var kommissarie Lindström som etterforskade dråpet, med sina svåra frågor.

            Filmens perspektiv er som oftast långsam. Någon tillbakablickar av vuxna Eriks tankar om den sommaren, samt närbild av Ewa när hon fick slag av Berra. Focus på naturen i sin helhet visar vackra landskapet och årstiden. En riktig känsla av en typisk svensk sommarlov.

            Tema låten påminner mig om en vacker sommar, där man kan drömma sig bort. Frihet och ingen bekymringar. Men så vänder musiken sig med dramatisk pianoinspel för att undertrycka spänningen eller skräcken.

            Filmen är baserat på Håkan Nessets bok. Den veckar mitt intresse men är inte en film jag skulle valt själv bland många andra. Den har en vardags-känsla. Därför fick jag lite chock när konflikten trappades upp. Det var många roliga inslag och kommentarer. Edmund berättar att Ewa er en “vacker, mogen kvinna”, en ängel enligt Erik. “Cancer-knulla-döden-kärlek” berättade Erik. Jag tyckte hans tolkning av livet var dyster samtidig med lite humor. Och satsen “Livet skall vara som för en fjäril en sommardag” väckte en känsla av glädje i mig. En film som gick over mina förväntningar enda jag skulle inte hittat den bland tusen andra på DVD-hyllan.