Uppbrott med barndommen

             Här stod jag i mitt gamla rum för sista gång. När jag tittade runt i rummet hörde jag den gamla härmtrasten kvittra utanför fönstret. Han hade gjort samma rede han gjorde varje år, men den här gången hade han fått sig en partner och små bebisar. Jag reflekterade tillbaka på när vi flyttade hit, hela vägen till Kalifornien från iskalla Island. Varför i hela världen skulle vi flytta hit? Jag antar att min mamma missade vad hon kallade hem eftersom hon växte upp här, men i verkligheten missade jag och min syster vårt gamla hem på Island lika mycket.

Jag var van vid att leva vid havet på Island, så att vara så nära stranden här behövde inte nödvändigtvis vara en negativ sak. Varje dag var en utmaning att stå upp. Mamma skrek alltid åt mig att vakna. Att vara tonåring i ett nytt land, i en ny skola och inte ha några vänner var inte riktigt en motiverande faktor för att komma upp på morgonen. Jag var alltid sen. Att göra sminkning på en skolbuss är inte något jag skulle rekommendera, jag nästan petade ut mitt öga varje morgon.

Alla mina möbler stod fortfarande kvar. Jag hade bara ett par resväskor med kläder som jag skulle ta med mig. På nattduksbordet hittade jag en liten bit av ett godispapper. Det påminde mig om den gången min syster hade ätit hälften av en godis precis som den här, och kastade resten i papperskorgen i hennes rum. Efter en dag i skolan kom hon tillbaka för att hitta hela hennes sovrum och sängen vimlat med myror! Hur skulle hon veta att du inte kunde ha någon mat eller godis ute i varmt klimat? Vi var bara inte van vid det.

Lukten i mitt rum var ren. Det var nog första gången jag såg det så rent. Jag kunde även se min reflektion på den lilla skärmen på Tv. Min mamma brukade gilla allt ganska rent, men jag brydde mig aldrig så mycket. Hon brukade dammsuga mitt sovrum medan jag fortfarande sov till långt efter lunch i helgerna. Jag vaknade aldrig upp utan en riktigt bra anledning. Dammsugning var inte en av dem.

Stående i mitt rum för sista gången var konstig. Troligtvis skulle jag aldrig sova här igen. Tiden här var inte alltid dålig. Jag minns mina oräkneliga timmar av att prata med min pojkvän i telefonen, samtidigt som jag tittade på MTV. Det var inte ens prat halva tiden, vi skulle bara hänga på telefonen och lyssna på varandras andning, eller musiken vi hade i bakgrunden. Varför ringde vi ens varandra? Konstiga saker du gör som tonåring. Jag känner mig inte längre som en.

Jag skulle dock sakna mina vänner, men alla skulle lämna detta ställe för högskola någonstans snart. Jag skulle i väg, långt bort till ett land som jag inte visste någonting om. Innan jag stängde dörren till sovrummet kände jag vinden blåsa från fönstret. I mitt sinne sa jag farväl till min barndom. Spännande saker skulle hända, och en dag, förhoppningsvis, skulle jag växa upp, hitta en partner, och starta min egen familj som den kvittrande härmtrasten. 

Människans Verklighetsflykt

Eskapism 

“Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet.” Varför flyr vi ifrån verkligheten? Har vi så mycket att göra i vår vardag att vi måste rymma från allt på olika sätt för att stressa ner oss? Människans tro på att det alltid finns något bättre på något annat ställe är ingen nyhet, vi har gjort det i många århundraden.

            Det finns ett överflöd av saker människan gör för att fly verkligheten. En lång promenad med musik i öronen, läsning, eller en resa är några exempel som befriar oss från vår realitets tankar. Varför vi gör detta kan bero på olika saker. Vi skiftar fokus, slappnar av och samlar tankar. Vår andning ger oss påfyll av energi och kan väcka känslor som vår stressiga dag inte har fått reda på. Vår egen tid är så värdefull att får vi tid att sitta när ved datorn och kolla i social media, blogga eller spela får vi en känsla av verklighetsflukt. Musik väcker ofta alla sansen och är kanske en av det största medlet till eskapism i vår tid. En annan realitet är kanske önskan om en ändring i livet.

            Romantikens svåra tider med mycket krig, fattigdom, sjukdom, och även döden överväldigade många. Detta var också tiden där opium blev först missbrukad för att bedöva känslorna. Författarnas försök att skifta fokus bort från den tråkige, fula och brutala realiteten var ofta deras egna tankar och drömmar bort till lyckligare tider, naturens enkla, eller i religionens styrka. Men människans önskan om en ändring i samhället blev till slut för stort att ignorera. Författare blev filosofer och slutade dagdrömma så småningom. Drömmarna hade till slut väkt känslor som visade en önska om en bättre vardag.

             Så förmågan att kunna drömma sig bort och ladda batterierna är en bra egenskap för att stressa när sig. Människans vilja att fly verkligheten kommer alltid till att finnas, det gäller att skilja vad som faktiskt har betydelse.  För vem har sagt att gräset på andra sidan nödvändigtvis är grönare? Man får vattna sitt eget gräs och skapa sin egen gröna harmoni för att skapa lyckan, annars vissnar den. 

"Livet skall vara som för en fjäril en sommardag"

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

Filmanalys

Av Alvemamman

Kim Novak badade aldrig I Genesarets sjö är ett drama utspelat i ett tidigt 60-talssverige. Erik som har blivit vuxen tittar tillbaka på sin barndom. Han kommer ihåg en sommar han aldrig vill glömma. Han var bara 14 år då det fruktansvärda skedde.

Erik var en generad pojke som gillade böcker framför sport. Eriks mor hade cancer och hans far kunde inte tänka på något annat. Så Erik tillbringade den sommaren med sin bästa vän Edmund och sin bror Henry i hans föräldrars sommarstuga Genesaret. Henry var rapporter på Kurren men önskade bli romanskrivare. Han skulle tillbringa mest av sin tid med sitt skrivande den sommaren, så pojkarna var mycket ensamma. Dem hade träffat Ewa Kaludis, sin vikarie lärare innan sommarlovet som liknades vid Kim Novak. Hon var en vacker kvinna som alla män förtjuste sig i. Men det visade sig att hon var förlovad med en känd handbollspelare Berra Albertsson. Berra var inte så beundransvärd som alla trodde, detta var något pojkarna skulle lära sig denna sommar.

            Erik blev chockad när hans bror kom hem med Ewa en kväll. Han var jo förtjust i henne. Henry, Ewa och Berra befann sig i en trekants drama. Då Erik fick reda på att Berra slog Ewa blev han mer och mer bestämd och självsäker. Men en dag blev någon funnet död vid Genesarets parkering. Det var et mord. Vem dödade personen? Det var kommissarie Lindström som etterforskade dråpet, med sina svåra frågor.

            Filmens perspektiv er som oftast långsam. Någon tillbakablickar av vuxna Eriks tankar om den sommaren, samt närbild av Ewa när hon fick slag av Berra. Focus på naturen i sin helhet visar vackra landskapet och årstiden. En riktig känsla av en typisk svensk sommarlov.

            Tema låten påminner mig om en vacker sommar, där man kan drömma sig bort. Frihet och ingen bekymringar. Men så vänder musiken sig med dramatisk pianoinspel för att undertrycka spänningen eller skräcken.

            Filmen är baserat på Håkan Nessets bok. Den veckar mitt intresse men är inte en film jag skulle valt själv bland många andra. Den har en vardags-känsla. Därför fick jag lite chock när konflikten trappades upp. Det var många roliga inslag och kommentarer. Edmund berättar att Ewa er en “vacker, mogen kvinna”, en ängel enligt Erik. “Cancer-knulla-döden-kärlek” berättade Erik. Jag tyckte hans tolkning av livet var dyster samtidig med lite humor. Och satsen “Livet skall vara som för en fjäril en sommardag” väckte en känsla av glädje i mig. En film som gick over mina förväntningar enda jag skulle inte hittat den bland tusen andra på DVD-hyllan.

Amning: Sverige på topp i Europa!

Bilden lånad från google

Sverige är känd för att ha en av dem högsta statistiken över ammande mödrar i Europa. Sveriges amningshjälp visar till bred internationell forskning som påvisar att bröstmjölk är den bästa källan till mat för en nyfödd, men fortfarande är statistiken lägre i västerländska kulturer. Bröstmjölk innehåller antikroppar och antitoxiner som skyddar barn från virus, bakterier och även i vissa fall cancer. Min forskning indikerar en teori varför Sverige har varit så framgångsrik trots att de är bland den västerländska kulturen.

För det första, ser vi tillbaka på 1930-talet då svenska kvinnor började föda på sjukhus istället för hemma, ser vi en stor sänkning i amningen. Förklaring till detta kan bero på att kvinnor och barn blev frånskiljt och förlorade den första hud mot hud kontakt som är betydande för att starta amningen. Från 1950-1970 minskat amningen från 75 % vid 2 månaders ålder till 35 %, och vid 6 månader gick det från 40 % till 10 %. Men i 1970 blev det fokus på sociala och medicinska värde av att amma och i 1980 gick tall upp på grund av Worlds health organitation (WHO) Baby Friendly Hospital Initiation (BFHI). Detta gav kvinnor stöd och kunskap om hälsofördelarna för både mamman och barnet och fångade dem som kämpade med amningen tidigt.

För det andra, om du finner dig ute kan du få behov att amma offentligt. Acceptering av detta varierar från land till land. Detta kan vara en anledning till varför många i Storbritannien och USA väljer att inte amma eftersom detta kan ses negativt på. Men är det olagligt att amma offentligt? I de flesta länder finns det lagar som skyddar denna naturliga handling av att mata ett barn. Men i USA kan du finna dig själv bett att lämna en butik eller restaurang om du gör så, medan i Taiwan kan du få böta upp till 30000 Taiwanske dollar for akten. Sverige tycks mycket mer liberal och accepterar detta mer än exempelvis Storbritannien, som har de lägsta amning statistiken i Europa.

För det tredje, att ha kunskap och acceptans kan öka amning initieringen, men frågor om varför svenska kvinnor ammar längre än andra europeiska kvinnor är fortfarande svårt att svara. Längden på föräldraledighet varierar från land till land. Att Sverige har en av dem bästa föräldraledighet lagar kan förklara varför kvinnor har förmågan att amma längre. Att ha rätt till föräldraledighet ger inte alltid kvinnor möjlighet att ta den. Storbritannien har 39 veckor betald föräldraledighet, men betalar endast 10,3 % av årslönen. De flesta kvinnor går tillbaka till arbetet snabbare på grund av detta. Motsatt har Sverige den längsta föräldraledigheten, 480 dagar (16 mån) och betalar 82 % av årslönen. I dagens samhälle kan kanske längd och bra betald föräldraledighet förklara varför kvinnor ammar eller inte.

Konklusionen är att även om vi vet bröstmjölk är den bästa första näringen för våra barn, kan frågorna på kunskap, acceptans och rätt till föräldraledighet med lön spela stor roll i varför en mamma väljer att amma eller inte. Sverige har varit framgångsrik i att göra sig själv en förälder vänligt land och stödja vikten av en bra start i livet.

Julias Hemlighet: Fortsättning

Jag skrev Julias Hemlighet en tid tillbaka och vil dela fortsättningen med er. Om du inte har läst Julias Hemlighet ta en titt på den först!

Julias Hemlighet fortsättning: Den största utmaning i livet av Alvemamman

Ett år har gått och Mika har börjat stå upp på egen hand. Julia har tagit hand om Mika utan mycket hjälp från någon annan på grund av hennes krafter, även om Danni är där när han får chansen. Julia har hållit hennes befogenheter hemliga i rädsla för det lilla samhället som kunde prata för mycket om henne. Att tala om andra i staden var alla människor som gjorde. Vanor här hade inte förändrats under åren och att engagera sig i andra människors liv var att vänta.

På en torsdag eftermiddag i bakgården till sin mors hus, lekte Julia med Mika och Danni. Danni frågade Julia om hon ville bli med på en date en dag. Hon tackade ja men rodnade igen och kämpade för att hålla sig från att le. Danni verkligen hade förändrats fysiskt, men han var också orädd att vara direkt. Han var fortfarande gentleman som han alltid var och hans underbara lugn humor gjorde det lätt att vara runt han. Julias mor erbjöd sig att titta på Mika den följande dagen så att de kunde njuta en trevlig kväll tillsammans.

Julia kände sig spänd, efter allt var hon på sin första utekväll sedan hon blev mamma. Men hon hade inte varit på en date sedan hon träffade Mikael. Hon undrade hur hon skulle bete sig, Danni var trots allt hennes barndomsvän. Han kom i gamla 60s pickupen som hans pappa brukade köra. Danni åkte ner till Main Street och stannade framför affären. Det var en lokal butik han tog över från sin pappa när han gick i pension. Danni nämnde när de var yngre, att han önskade att han hade blivit en astronaut men på något sätt slutade aldrig att uppnå vad han då kallade en barnslig dröm.

Ner vid slutet av gatan kunde man höra musik. Julia var påmind om den årliga Country festivalen som ägde rum på Main Street och frågade Danni om han mindes. Naturligtvis kom han ihåg, det var därför han frågade ut henne. Han mindes att hon tyckte mycket om lindans. När de vandrade ner Main Street, fick Julia ögat på Scotty. Scotty var snyggaste killen på gymnasiet, och han hade inte förändrats alls. Danni sa att Scotty fortfarande levde upp till sitt rykte, och hans flickvän Suzy hade fångat honom fuska vid flera tillfällen.

Alla i staden samlades framför scenen. Den var upplyst med gula ljus, och det fanns en stor röd teater gardin dragit till varje sida. Ett band spelade countrymusik. De två äldre killarna med en gitarr och banjo var i mitten av 50 åren, och mannen med dragspelet var Dannis farfar Bill. Trummisen var en av de yngre kamraterna som gick i gymnasiet några år före dem och sångaren var ingen annan än Suzy, Scottys flickvän. Samtliga var klädda i blå jeans och vita t-shirts med cowboy hattar. Suzy var den typiska high school sweetheart som alla älskade. Hon hade långt blont hår, blå ögon och en slank kropp. Hon var så duktig att hon kunde ha sjungit på radion. Danni berättade till Julia att Suzy hade en liten flicka på 5 år. Hon hade sprungit iväg med en kille som sedan lämnade henne, och när hon återvände tog hon hand om flickan med att ha två jobb till att kunna överleva. Julia försökte föreställa Suzy med superkrafter. Hur som helst måste hon ha varit en supermamma till att göra det på egen hand tänkte hon. Suzys dröm som barn var att bli en berömd countrysångare. Julia undrade varför så många inte jagade sina drömmar och för en sekund tänkte hon på hur hon skulle ha haft om hon inte hade flyttat till den stora staden.

Efter ett par timmars dans tog Julia och Danni en promenad ner till bioparken på Main Street.

"Minns du när vi kom hit varje söndag för att titta på film?" sa Danni.

"Jag minns", sa Julia med ett leende. 

På grund av festivalen var allt stängt för kvällen så de stod utanför och dansade långsam när de hörde festivalens musik i bakgrunden. Danni plötsligt kyssar Julia. Julia tänkte för sig själv för ett ögonblick att detta var konstigt, men när hon kände hans mjuka läppar röra hennes och hans kropp rörde sig närmare med en varm omfamning föll hon in i det som en dimma. Hur kunde hon falla för någon så snabbt? Mikael hade inte varit borta så länge! Danni var alltid hennes bästa vän, inte på en miljon år trodde hon att de någonsin skulle vara något annat. Då släpade Danni taget och frågade: "Har jag gått för långt?" Julia tvekade en sekund. Hon insåg att ingen någonsin kunde förstå henne bättre än Danni, och han bryr sig mycket om Mika. Även om de tappade kontakten under några år var deras vänskap så stark att den aldrig dog. ”Nej, inte alls”, sa hon och kysste honom igen.

Julia reflekterade över hennes år sedan hon återvände tillbaka. Det hade varit lite över tre år nu och Mika sprang runt som alla andra barn i gatan. Julia hade fått arbete på den lokala banken och Mika stannade hemma med sin mormor. Hennes relation med Danni hade blivit mycket stark och de hade planer på att flytta ihop snart.

Dannis pappa som bodde ner gatan från Julia och hennes mor hade bestämt sig för att flytta in i ett mindre hus närmare staden, så Danni tog över huset. Det är stort nog för en familj på sex. Den har fem sovrum och tre badrum, ett stort kök och ett vardagsrum med utsikt över hela trädgården. Det var ett vitt hus med svarta fönsterluckor. Verandan har en veranda swing och grässet är så grönt och kortklippt. Dannis pappa tog stolthet i sitt hem och butiken, och nu ville han leva upp till sin fars rykte. I bakgården byggde han ett litet barnhus och hängde upp en däckgunga för Mika. Danni kände som om livet var fullständig.

En dag drog de på en campingtur. De körde till sjön som är ca 2 timmar bort från staden. Ingen kom någonsin här längre efter att de öppnade en sandstrand i staden. Danni nämnde hur förvånad han var att Mika inte fällde mer eller ens haft en skråma i sitt lille liv. Julia hade fruktat att Danni aldrig skulle förstå hennes förmågor och hade hållit dem hemliga dessa tre år. Mika är ett litet barn och förstås föll som andra barn i bland, men Julia kunde inte kontrollera sin kropp från att nå över hela vardagsrummet eller trädgården för att hjälpa hennes lilla tjej från att träffa huvudet. Julia såg hennes gåvor som en negativ och besvärlig sak, på grund av hennes erfarenhet av att vara retad i skolan för att vara annorlunda som barn. Julia försökte borsta bort det som henne och Danni började diskutera med att be honom att hjälpa till med middag.

Mika var vid vattnet och försökte hitta några stenar hon samlade i en hink och på en bråkdels sekund vände Julia sig bort för att hämta mat från sin säck, när hon hörde ett skrik och ett stort plask. Allt Julia hörde i sitt huvud var ”Mamma jag drunknar!” Julia och Danni rusade till vattnet i full panik. Det var svårt att se något i vattnet då Danni dök flera gånger för att hitta Mika. Julia såg inget annat val än att använda alla sina krafter, hon gick i vattnet och vidare ut där vattnet var ganska djupt förlängdes hennes ben. Hon dök in med händerna och på samma tid försökte höra Mikas tankar. Mika riktad henne till stenen där hon hade försökt att klättra upp på och hade fallit från. När Julia nådde ner i botten kände hon en silkeslen hand räckt mot henne. Det var Mika. Danni hade sett det hela, där stod han fryst. Han visste inte hur han skulle reagera annat än att se om Mika levde. Hon andades inte och de behövde få vatten ur lungorna. Efter flera försök hostade Mika upp massa vatten. Julias värsta mardröm hade hänt, men med hennes superkrafter hade hon sparat sin lilla flicka från att drunkna. Hon kramade Mika som det fanns ingen morgondag samtidigt som hon försökte lugna Danni. Danni var inte känd för att flippa ut, men på något sätt var det svårt för honom att förstå.

Julia förklarade allt, när hon fick sina befogenheter och hur hon fick dem. Danni behövde några minuter och promenerade vid sjön ensam medan Julia satte Mika ner för att sova den kvällen. Gråtältet med tre sovsäckar och luftmadrasser tändes upp med bål framför. Julia och Mika tittade på stjärnorna och sade godnatt till månen innan Mika somnade. Julia lade henne inne i tältet och väntade på Danni. Julia påminde sig själv att utan hennes krafter kunde ting ha gått fruktansvärt fel och var för en gångs skull evigt tacksam för hennes super förmåga, även om det innebar att hon var annorlunda. När Danni kom tillbaka sa han bara en sak: Vill du gifta dig med mig SUPERMOMMY!

Den stora utmaningen

Den stora utmaningen

av Alvemamman

Protester, gråt, spark och skrik är något en förälder upplever med sitt barn från tid till annan. När man talar om spädbarn är det mest troligt hunger eller behov av ett blöjbyte, kanske en alltför trött bebis som vägrar att sova. Men vid vilken tidpunkt kan vi se skillnaden i vårt barn när det blir deras vilja att linda oss runt sitt lillfinger?

Ja alla barn är olika men när jag har diskuterar min 18 månader gamla dotter med vänner som har barn i samma ålder märker jag något. Vi upplever liknande saker med våra barn. Detta är vår underbara utmaning i livet, att vara en förälder.

Ta t ex ett blöjbyte. För några månader sedan var det helt plötsligt en enorm kamp. Uppenbarligen frustrerande när vår dotter inte kunde berätta för oss varför hon vägrade att ligga ner. Jag menar, vet de inte att det går snabbare om de höll sig i ro?

Jag trodde aldrig att tala till ett sådan litet barn i en fast men lugn röst skulle verkligen gynna alla. De förstår så mycket mer än vi tror, och förbereda dem för vad vi ska göra kan bara hjälpa till att barn accepterar att de behöver den nya blöjan.

Jag har lärt mig att den här åldern är klassisk för att vara utmanande, eftersom barnen förstår så mycket men kan inte tala med ord ännu. Detta kan bli frustrerande för dem. Min lilla tjej blir nu frågad oftare än sagt till. Jag förbereder henne för något som vi måste göra genom att fråga henne. "Vill du gå ut och leka? Då måste vi sätta varma kläder på oss så vi inte fryser“. Då sättar hon sig ned och klär sig med min hjälp medan hon smilar. Detta är en jättestor förbättring från de protesterna vi upplevade. Vi upplever inte spark och skrik mens jag försöker att få de där kläderna på så snabbt som möjligt länger.

Du kanske tror det bara går snabbare genom att inte be eller att förklara för barnet. Men min personliga erfarenhet är att när min lilla tjej bestämde sig för att inte bli klädd på, eller inte få en ny blöja, grät hon mycket längre där hon låg på golvet. Jag kan helt enkelt använda mitt lilla verktyg nu med att tala till henne.

Vi måste komma ihåg att de är små människor, och att ibland finns något större i den lilla förpackningen, vi måste bara öppna den försiktigt.

Julias Hemlighet

Julias Hemlighet: Den största utmaning i livet av Alvemamman

Julia steg av bussen och sto framför biografen. Hon hade återvänt hem efter nästan tio år i New York City. Biografen var i ett gammalt tegelhus på huvudgatan i staden. Storgatan var den enda i centrum som hade butiker och det fanns en liten mataffär som het Charleys. I slutet av storgatan var den lilla kyrkan där alla i staden gick varje söndag.

Det var våren och man behövde bara en lätt jacka, något Julia älskade for hon tyckte så om gamle jeans jackan som hon menade passade med varje utrustning. Under hela gymnasiet hade hon insisterad på att använda jackan, även när hon gick till sin skolbal. Hon hade inte alltid varit den vackraste av flickor. Då var hennes hår satt tillbaka i en hästsvans, hon bar hemska och runda glasögon och var ganska knubbig. Över genomsnittet i akademier, visste hon att hon var gjord för större saker i livet. Hon bestämde sig efter gymnasiet att gå på högskola i storstaden.

Nu när hon hade återvänt hem, hade något om henne förändrats. Hennes långa mörkbruna vågigt hår rann ner till mitten av ryggen. Hon använde kontaktlinser istället för glasögon nu, något som gjorde att hennes turkos blå ögon gnistrade som karibiska havet. Oliv hud och ansikte som hon sminkade perfekt. Hon var ganska smal och kort, men hennes mage var enorm. Om man tittade närmare kunde man se att hon faktiskt var gravid.

Hon gick ner storgatan och drog hennes stora resväska bakom och stannade framför Charleys. Där dök ett minne upp om en viss töntig kille, som jobbade med matvarorna i sin pappas butik för i tiden och undrade vad som hade blivit av honom. Daniel, eller Danni som hon brukade kalla honom, hade varit hennes barndomsvän men de hade tappat kontakten efter att hon flyttade till storstaden. Hennes mamma Emma, plockade upp henne framför butiken i samma gamla röda Ford pickup som Danni och hon satt i varje kväll när de var unga. De satt där och diskuterade vad de skulle göra om de någonsin lämnat lilla staden.

Hemma hos sin mamma i barndomsrummet sitt packat Julia upp sina saker. Det hade inte ändrats sedan hon flyttade för tio år sen. Konstig känsla att vara tillbaka när hon hade vägrad så länge att besöka. Hennes fästman fick aldrig träffat hennes familj, något som hon ångrade nu.

Senare en kväll den veckan satt Julia sig ner i soffan och strök sin mage. Hon tyckte det var nästan som en främling in i där. Den flyttade runt och sparkade som en fotbollsspelare. För ett ögonblick såg hon ett fot avtryck precis ovanför hennes navel. Hennes mamma sa att barnet kom till att bli en envis en när den sparkade så, och gick så ut igen för att hänga upp kläder i bakgården.

Julia var bara dagar från födseln och tillbringade sin tid med att läsa om hur man blir en mamma.  Det var inte hennes planer alls att återvände hem, förrän hennes fästman dog i en bilolycka endast ett par månader innan. Hennes förlossning hade nästan startad tidigt då hennes värld rasade av detta. Läsning hjälpte henne fokusera på uppgiften framför, men det fanns ingen bok om hur man kunde komma över förlusten av Mikael. Hon började tvivla på sig själv igen. Hon trodde aldrig hon kom till att behöva göra detta på egen hand.

Då ringde det på dörrklockan. Det tog henne ett par minuter att komma upp från soffan.

"Hej Julia", sa Danni. Det var hennes barndomsvän.

"Danni? Jag kände knappt dig igen", sa hon.

"Jag hoppas jag inte stör?" sade han tveksamt.

Danni som växte upp i samma gata var allt annat än töntig längre. Han var hög, hade kort mörkt hår, gröna ögon och en stark käklinje. Han såg ut som han gjorde tusen situps varje dag och var klädd i en tight blå t-shirt och jeans. Han strök handen genom håret när han kom in i hallen. Julia rodnade och stängde dörren.

 Plötsligt fick hon en konstig känsla i magen. En ström av vatten skvalpade över golvet. Det var som en simbassäng i korridoren.

"Vad hände?" frågade Danni orolig.

"Mitt vatten har gått!" skrek hon frenetiskt.
"Ok, lägg dig ner på soffan och jag hämtar hjälp", sa Danni så lugn som möjligt.

Julia lade sig ned och började få enorma kramper. Julia skrek i vånda ensam, medans hon undrade varför Danni tog så lång tid. Hon kände behov att skjuta ut barnet och kunde inte motstå det längre. Det ekade i hela huset då Julia skrek av smärta. Efter många långa press höll hon sin lilla flicka plötsligt. Där låg båda två på soffan och gråt.

Danni kom genom dörren och skrek att ambulansen var på väg, men så fort han sprang genom våta hallen snubblade han och slog huvudet så hårt att det knackade honom medvetslös.

När Danni vaknade sto lokale läkaren där och ambulansen var kommit. Alt hade gått bra med förlossningen men den gick jätte snabbt. Ambulansen kom 15 minut efter Danni hade ringt, så läkaren var förvånad att Julia mådde så bra. Danni behövde några stygn så Julia blev ensam kvar i huset med sin lilla flicka, medan han blev sytt upp utanför på trappan.

Hon satt ensam där i rummet med sin lilla dotter och reflekterade. Hon hade blivit mor, okänd liv framför sig som hon aldrig hade hyvlat på. Hon bestämde sig för att kalla sin dotter Mika, för att hedra hennes avdödade fästman Mikael.

Mika hade mörkt lockigt hår och en plutande mun. Hon var lika vacker som sin mor, men hade de stora bruna ögon som sin far. Mika låg på Julias bröst och grät några tårar, då försökte Julia att amma henne för första gång. Julia kände helt plötsligt en enorm smärta i bröstet som sköt ut under hennes högra arm. När hon tittade ner armen hade hon en annan arm just under den. Detta måste vara en dröm tänkte hon. Då Mika hade somnat och var nöjd satte Julia henne ner bredvid henne i sängen . Så fort hon släppte henne drog extra armen sig tillbaka, som om den inte behövdes längre. Detta hände varje gång Julia tog upp sin lilla flicka. Hon var så förvirrad och trött i sin amningsdimma, att hon var säker den var en dröm.

Denna magiska förmåga var konstig, eftersom hon upptäckte en ytterligare, bara några dagar efter hemkomsten. Hon satt i en gungstol i vardagsrummet och ammade Mika då hon fick ett sug efter ett glas vatten. Hennes önska att kunna sträcka sig efter ett glas på bordet blev verklig när hennes extra hand förlängde sig en meter från där hon satt, bort till soffbordet. Denna förmåga skulle utveckla sig ett par dagar senare när hon inte kunde nå upp i skåpen för en burk tomater. Hennes ben sträckte sig som om hon klev upp på en stol. Det började sjunka in att hon hade fått fantastiska krafter efter Mikas födsel.

En kväll började Mika att klaga. Julia som hade läst alla dessa "hur man blir en mamma" böcker, viste inte hur hon skulle hantera situationen eftersom hon inte kunde förstå Mikas behov. Hon hade fått mat, ren blöja och tröst.

"Jag är ledsen Mika, jag kan inte förstå dig", sa Julia snyftande.

"Mamma, jag är fortfarande hungrig"

"Vad sa du?" frågade Julia med vidöppna ögon.

"Jag är fortfarande hungrig, om du ger mig mat igen förklarar jag resten mamma"

Julia satt sig ner och gav Mika vad hon hade bett om. Hon trodde att hon drömde igen men insåg snart att hon kunde höra Mikas tankar. Mika förklarade för henne att hennes far hade lämnat Julia något när han dog. Han hade besökt Mika i magen den kvällen och Mika skulle ge mamman sina befogenheter som han fick i en gåva från sin skyddsängel. När Mikas tårar rörde Julias bröst efter förlossningen hade befogenheterna överfört sig till henne. Mikael brukade säga att Julia en dag skulle bli en super mamma. Han menade det då kanske inte så bokstavlig, men sen hon hade dessa befogenheter nu, hade hon gåvan att göra flera saker som en mamma behöver göra varje dag på en gång.

Julia tyckte det var otroligt att kunna höra lilla flickans tankar. Hon kunde sköta både sina och hennes behov på samma gång. "Jag ska göra mitt bästa här i livet att göra allt en mamma ska göra och med dessa befogenheter känner jag mig trygg. Att veta att jag faktiskt kan göra denna roll ensam är fantastisk!" sa hon mens hon tittade ut fönstret och tänkte på sin älskade Mikael.

Julia undrade om alla dem andra super mammor där ute hade befogenheter, eller om hon var en av ett slag. Varje barn är olika så kanske alla super mammor har olika superkrafter för att kunna sköta sina barns behov. Att kunna göra miljon saker varje dag är en hemlighet som inte alltids kan förstås, en utmaning Julia klarade utmärkt.