torsdag 16 februari 2012

Den stora utmaningen

Den stora utmaningen
av Alvemamman

Protester, gråt, spark och skrik är något en förälder upplever med sitt barn från tid till annan. När man talar om spädbarn är det mest troligt hunger eller behov av ett blöjbyte, kanske en alltför trött bebis som vägrar att sova. Men vid vilken tidpunkt kan vi se skillnaden i vårt barn när det blir deras vilja att linda oss runt sitt lillfinger?
Ja alla barn är olika men när jag har diskuterar min 18 månader gamla dotter med vänner som har barn i samma ålder märker jag något. Vi upplever liknande saker med våra barn. Detta är vår underbara utmaning i livet, att vara en förälder.
Ta t ex ett blöjbyte. För några månader sedan var det helt plötsligt en enorm kamp. Uppenbarligen frustrerande när vår dotter inte kunde berätta för oss varför hon vägrade att ligga ner. Jag menar, vet de inte att det går snabbare om de höll sig i ro?
Jag trodde aldrig att tala till ett sådan litet barn i en fast men lugn röst skulle verkligen gynna alla. De förstår så mycket mer än vi tror, och förbereda dem för vad vi ska göra kan bara hjälpa till att barn accepterar att de behöver den nya blöjan.
Jag har lärt mig att den här åldern är klassisk för att vara utmanande, eftersom barnen förstår så mycket men kan inte tala med ord ännu. Detta kan bli frustrerande för dem. Min lilla tjej blir nu frågad oftare än sagt till. Jag förbereder henne för något som vi måste göra genom att fråga henne. "Vill du gå ut och leka? Då måste vi sätta varma kläder på oss så vi inte fryser“. Då sättar hon sig ned och klär sig med min hjälp medan hon smilar. Detta är en jättestor förbättring från de protesterna vi upplevade. Vi upplever inte spark och skrik mens jag försöker att få de där kläderna på så snabbt som möjligt länger.
Du kanske tror det bara går snabbare genom att inte be eller att förklara för barnet. Men min personliga erfarenhet är att när min lilla tjej bestämde sig för att inte bli klädd på, eller inte få en ny blöja, grät hon mycket längre där hon låg på golvet. Jag kan helt enkelt använda mitt lilla verktyg nu med att tala till henne.
Vi måste komma ihåg att de är små människor, och att ibland finns något större i den lilla förpackningen, vi måste bara öppna den försiktigt.


2 kommentarer:

  1. bra skrevet, spes siste setning!! vi hadde også en periode hvor det var helt krise å legge seg ned, men så begynte jeg å snakke rolig til han og forklare hva vi skulle gjøre og hvorfor, og da gikk alt så mye bedre :)

    SvaraRadera
  2. Tack Maric, ja vi föräldrar försöker att utveckla oss lika snabbt som barnen, men inte alltid så lätt :) kram på dig supermamma.

    SvaraRadera